Nedräkningen har startat – Tough Viking 2018

Nu har jag börjat räkna ner till Tough Viking! Det är bara ca 2 månader kvar och i helgen anmälde jag mig äntligen. Nu är det på riktigt och jag känner mig spänd av förväntan, och lite rädd… på ett bra sätt.

Bild från Action run i höstas. Har tränat mycket överkropp sedan dess och hoppas på att jag inte ska behöva hänga så mycket i axlarna nästa gång.

Jag älskar de där tillfällena när man känner en positiv rädsla för det betyder att jag är på väg ut ur min trygghetszon av helt rätt anledningar. Det här är något jag verkligen vill göra och har velat göra sedan ett par år tillbaka. Nu är det alltså snart dax! Wiiihhh! Ett litet glädjetjut!

I och med att det bara är 2 månader kvar så är det också dags för de sista förberedelserna inför loppet. Jag har tränat hårt de senaste 2 åren och jag kan inte göra så mycket mer på den fronten just nu än att bara fortsätta som jag gör. Jag är ändå en 3-barns mamma som fyller 40!! i år och det känns ofta som att jag tränar i motvind. Det är svårt att hitta träningstid i alla lägen och det märks att kroppen börjar bli äldre. Jag känner dock att jag gör mitt bästa efter de förutsättningar jag har och målet med att springa Tough Viking är inte att vinna… men det finns vissa hinder som jag absolut vill klara av! Som den omöjliga ”väggen” till exempel.

Nu under mars månad har jag börjat fokusera ännu mer på vad jag stoppar i mig för mat. Jag skulle behöva bli lite lättare, utan att tappa för mycket muskler, för att kunna prestera som jag vill under loppet. Det är en fördel om jag är både stark och lätt i ett ocr-lopp. Det handlar inte om många kilon jag behöver gå ner, men varje tappat kilo gör att det blir lite lättare att dra upp sig själv för en vägg eller hålla sig kvar i en monkey bar.

Bra kost är ju ett av mina stora intressen så jag känner att om jag bara gör det jag ska vad gäller maten, ser till att få i mig bra proteiner, bra fetter, mycket grönsaker och drar ner på kolhydraterna (behöver väl inte ens skriva att halvfabrikat, sötsaker och annat onyttigt är bannlyst alla dagar utom på lördagar), så kommer det gå bra.

 

Livsvision & Livsmål

Förlåååt! Hann inte få klart mitt inlägg om min reflektionsdag igår. Barnen kom emellan 🙂

Jag har under den senaste veckan upplevt att jag fastnat lite. Jag kommer av någon anledning inte vidare i mitt arbete varken med företaget eller utbildningen till mental tränare. Därför tog jag en reflektionsdag igår. Jag behövde ge mig själv tid till att verkligen ta mig ur min stagnation. Och det går inte alltid på ett kick måste jag tillägga.

Då jag framåt kommer arbeta mycket med att programmera in mina mål mentalt så är det så himla viktigt att mina målbilder är väldigt konkreta. Därför var jag tvungen att sätta mig ner och reflektera över exakt vad det är jag vill.

Jag reflekterade över 3 viktiga livsområden

  1. Arbete
  2. Familj
  3. Hälsa

Det finns fler livsområden såklart men det var här jag behövde lägga fokus igår för att komma vidare. Vad kom jag då fram till?

Livsområde 1 – ARBETE
Livsvision = att bli en framgångsrik entreprenör inom Mental Träning

Om ni såg min livevideo jag gjorde igår på instagram så vet du att jag är glasklar med mitt mål på område 1. Vad är då det, jo jag vill starta eget företag.  Jag vill bli egen och jag vill kunna bestämma själv över mitt arbetsliv. Det viktiga här var att hitta en livsvision som stämde överens med mina värderingar och mina framtidsplaner. Vägen till målet med eget företag är också satt… och påbörjad bör jag väl tillägga!

Livsområde 2 – FAMILJ
Livsvision: att vara en sammansvetsad familj som mår bra!

Område 2 är däremot svårare att komma vidare med. Det beror på att jag ju inte har ensamrätt på hur vår familj ska fungera utan vi är 5 st i familjen som alla har olika mål och drömmer. Jag har dock satt ett första mål som betyder väldigt mycket för mig och det är att jag vill att vi ska vara en aktiv familj. Jag vill förmedla rörelseglädje till mina barn och jag vill att vi ska umgås mer med varandra och andra.

Jag vill också att skärmtiden minskar drastiskt! Jag kommer inte att lyckas nå detta mål genom att säga till min familj att dom måste sluta titta på skärm och börja aktivera sig, nej då blir det nog bara bråk. Min taktik är istället att locka dom med en massa roliga aktiviteter och umgänge. Jag bestämde mig idag för att börja så!

Livsområde 3 – HÄLSA
Livsvision: ständigt sträva efter en bättre hälsa och vara en förebild för mina barn

När det kommer till livsområde nr 3 så är det dags att sätta ett högre mål. Jag har en bra hälsa men vill att den ska bli ännu bättre så klart. Hälsa är också så mycket mer än kost och träning… men jag jobbar ju på den mentala biten också.

Jag behövde ett nytt och tändande mål vad kommer till min fysiska träning, mentala träning och kosten.

Mitt nya mål inom hälsa är att tillhöra ett Community/grupp som ständigt hjälper mig att sträva mot en bättre hälsa. 

Vad menar jag egentligen med det? Jo, det är dags att sträcka ut handen och hitta likasinnade, hitta människor och som älskar samma typ av träning som jag som jag kan umgås med, lära mig saker av och gotta mig i mina intressen med. Detta mål inkluderar också en mer seriös inriktning på träningen då jag är jättesugen på att faktiskt börja tävla på riktigt. Jag har sprungit många lopp i mina dagar men jag har aldrig (förutom när jag var barn och tonåring) sprungit med tanken att göra en så bra tid och placering som möjligt. Jag känner att det är dags för det nu! I maj ska jag springa Tough Viking men eftersom det är första gången för det tuffa loppet så är det inte där jag ska satsa på så bra tid som möjligt. Nej, där gäller det nog bara att överleva och ta sig runt!

Jag ska fundera vidare på detta mål och framför allt vägen dit.

Sammanfattningsvis så känns det nu mycket bättre och jag kan komma vidare i min planering och mitt agerande mot mina mål. Livet är allt bra underbart! Det finns så mycket roligt att se fram emot!

 

 

Min intention med 2018!

Nu har jag bestämt mig! Jag vet vad jag vill och behöver under 2018 och jag har hittat det perfekta ordet för att beskriva detta!

Det stod mellan att behålla 2017 års intention ”PERSISTENT” eller byta till den mer våghalsade intentionen ”DARE”.

”PERSISTENT” har verkligen varit en bra intention för mig under 2017 och jag behöver självklart fortsätta vara detta även under det kommande året. Dock känner jag att jag måste våga mycket mer under 2018 för att lyckas nå mina mål! Jag måste våga allt det där som jag inte har vågat hittills och jag känner att det verkligen är dags nu!

Min intention med 2018 är alltså: DARE

Jag hoppas och tror att denna intention kommer kunna hjälpa mig varje gång jag står vid ett vägskäl och inte vet om jag ska våga hoppa på saker eller inte. Jag ser nu fram emot 2018 med skräckblandad förtjusning! Det kommer hända grejer, det är jag säker på!

En viktigt sak som jag absolut inte får glömma i och med min intention för 2018 är att jag kommer behöva mycket återhämtning och vila mellan varven. Det är både fysiskt och psykiskt dränerande att kliva ur sin trygghetszon. Mer om detta lite senare.

Jag känner mig nu mer än redo för 2018 och alla dess utmaningar! Bring it on!

Vad har du valt för intention med 2018 och varför? Dela gärna med dig!

Vilka önskningar och drömmar döljer sig bakom mina rädslor…

Det finns ett ordspråk som jag tycker är så himla vackert och betänkvärt:

”Behind every fear hides a wish”

När jag tänker på mina rädslor som önskningar och drömmer som försöker göra sig sedda och lyssnade på så blir det så vackert och poetiskt på något sätt. Det talar till mig helt enkelt!

Det gör också att jag vill sätta mig och fundera på vad det är som jag är så rädd för, jag blir ju supernyfiken på vad det är för spännande drömmar som gömmer sig där bakom. So here we go!

Vad är jag rädd för egentligen?

  1. Att synas – jag är rädd för att visa upp mig, mina tankar och mina åsikter i sin fulla flärd! Varför? Ja, jag vet inte riktigt, antar att det har något med dålig självkänsla att göra. Trots det så ser jag mig själv som en stark människa som väljer att gå sin egen väg och jag är modig… för jag utmanar min rädsla. Bakom detta finns det en längtan att leva mitt liv som jag vill, för att göra det så måste jag synas och fortsätta att gå min egen väg!

  2. Att inte våga prova – många gånger har jag tänkt på den dagen när jag väl ligger på min dödsbädd och vad jag skulle ångra i mitt liv. Jag vill verkligen inte ligga där och ångra att jag aldrig prövade saker när jag hade chansen. Jag behöver inte ha lyckats med allt men jag ska i alla fall ha provat! Bakom detta ligger nog en strävan efter att utvecklas och växa som människa. Plus att jag vill vara en bra förebild för mina barn!

  3. Att vara en dålig mamma – jag är jätterädd för att jag ska förstöra mina barn! De är mitt allt och det finns ingenting som jag inte skulle göra för dem, men ibland känner jag mig som världens sämsta mamma! Här gömmer sig en önskan om samhörighet, kärlek och starka band. Självklart vill jag att mina barn ska bli lyckliga, men kanske det också finns en önskning om att inte bli lämnad själv när jag blir gammal.

  4. Att bli djupt deprimerad – jag ser varje dag så många människor som är deprimerade. Jag har också vuxit upp med det tätt inpå. Det är fruktansvärt att tappa all livslust och må så dåligt! Jag har varit på god väg tidigare i mitt liv men tack vare att jag fick cancer, som blev ett grymt uppvaknande, så lyckades jag dra i handbromsen i tid. Bakom detta ligger en stark längtan efter att få leva och vara glad. Ännu värre än att dö i en sjukdom skulle nog vara att leva ett liv som får mig att vilja dö…

Usch, det känns riktigt jobbigt att skriva om allt detta (handlar säkert om min rädsla för att synas)! Känns som att jag blottar mitt innersta.. vilket jag ju också gör.

Har du några rädslor som håller dig tillbaka och kan du se vad det är för önskningar och drömmar som gömmer sig där bakom??

 

Idag tar jag ett stort steg mot mina drömmars mål…

Bild lånad av Skandinaviska Ledarhögskolan

Nu har jag äntligen börjat min utbildning till Licensierad Mental Tränare hos Skandinaviska Ledarhögskolan. Som jag har längtat efter denna dagen!

Det är en distansutbildning på 1,5 år om man studerar på heltid, något jag inte kommer kunna göra till en början då jag har ett jobb att sköta på dagarna. Jag kommer istället plugga varenda lediga stund på kvällar och helger om man säger så :-).

Igår damp det i alla fall ner en stor brun kartong med studentlitteratur. Jag hade verkligen sett fram emot det då jag ju älskar att läsa böcker om allt som har med personlig utveckling att göra. Det var lite roligt dock för när jag packade upp böckerna så insåg jag att jag redan hade många av dem. Man vet att man har valt rätt utbildning när man redan har hälften av studentlitteraturen hemma i bokhyllan i nöjessyfte!

Apropå böcker i bokhyllan så är det faktiskt ett ställe man ka ta sig en titt om det är så att man inte vet riktigt vad det är man vill hålla på med här i livet. Jag har skrivit om att hitta sin passion tidigare och att jag tror starkt på att man får ledtrådar om vad ens passion är i stort sett hela tiden, det gäller bara att vara uppmärksam.

I min bokhylla hittar du just böcker om personlig utveckling, kost och träning i första hand. Du hittar också en hel del böcker om hur man rensar, organiserar och balanserar sitt hem samt böcker om hur man får barnen att växa upp till ansvarfulla, lyckliga människor.

Min bokhylla summerar upp mitt liv och mina intressen väldigt bra faktiskt!

Så gå och ta dig en titt… hur ser det ut i din bokhylla? Är det något ämne som står ut och dominerar bland dina böcker?

Lättnaden i att veta vad man vill…

Under de senaste fem åren har jag ägnat mycket tid åt att fundera på vad jag ska bli när jag blir stor (fyller 40 år nästa år). Jag har varit så himla frustrerad över att jag inte har haft en klar väg att gå, att jag inte har vetat vad jag vill. Har också känt ett sting av avundsjuka mot de som faktiskt vet vad de vill och lyckats ta sig dit.

Mitt problem var att jag ville så himla många olika saker på en och samma gång. Jag blev alldeles för splittrad och lyckades inte fokusera på en sak i taget. Detta ledde i sin tur till att jag istället inte kom någonvart. Många gånger gav jag upp i frustration, för att efter ett tag börja om från början och sätta fart igen. En sak som i alla fall var säker var att jag var på ett ställe där jag inte ville vara! Jag ville ha in mer glädje i mitt liv!

Och det var så det hela började gå åt rätt håll, jag lät glädjen leda mitt rätt. I stället för att fundera, fundera och fundera så började jag göra! Jag började utforska mina intressen och vad som gjorde mig glad. Jag såg till att få in människor som hade samma intressen som jag i mitt liv. Jag utbildade mig till kostrådgivare utan att egentligen veta om det bara var för min egen skull eller om det var något jag ville jobba med. Jag utbildade mig till yogalärare på samma premisser. Äntligen fick jag ingå i djupa diskussioner med andra, äntligen fick jag lära mig något nytt! Äntligen började det hända något!

Genom att prova mig fram har jag nu faktiskt kommit fram till vad det är jag vill göra med mitt liv. Jag vet vilka pusselbitar det är som saknas. Min väg nu är mycket klarare!
Nu när jag vet vad jag vill så är jag så full av energi. Jag kan inte sluta tänka på min plan och mina slutmål. Jag ska dit! Så är det bara!

Står du också och stampar på samma ställer? Vet du inte vad du vill? Mitt råd till dig är att börja prova dig fram! Vägen måste inte vara spikrak… det viktiga är bara att du börjar gå åt rätt håll!

Så sätt dig ner och skriv ner 3 saker som du skulle vilja prova på och fördjupa dig i. Lista sedan upp vad du behöver göra för att detta ska bli verklighet. Sedan är det faktiskt bara att börja göra… överanalysera inte utan bara gör!

Lycka till!

5 tips på hur du tar dig ur din trygghetszon

Att ta sig ur trygghetszonen handlar i grund och botten om att vara modig. Att våga göra sådant som skrämmer en.

Det var främst två saker som fick mig ur min egen trygghetszon till slut. Den första var att jag en dag förstod att på det dåvarande jobbet som jag hade, och hatade, var jag tvungen att ta mig ur trygghetszonen hela tiden. Jag var tvungen att utmana mig i form av att hålla tal, hålla föredrag, köra dragningar inför kunder osv. Och jag gjorde det… fast det inte ens var något jag överhuvudtaget ville göra. När jag insåg det blev jag riktigt irriterad på mig själv och att jag tog mig utanför trygghetszonen inom områden där jag inte hade någon som helst önskan att växa (bara för att någon annan sa åt mig att göra det), men inte klarade av att göra likadant inom de områden jag ville växa i. Det var dags för en ändring, jag stod inte ut med mig själv längre!

Det andra som slog mig var att jag helt enkelt förstod att jag var trött på att känna mig trygg. Jag upplevde det som att de senaste åren var helt känslomässigt tomma. Det hände aldrig något roligt eller utmanande. Jag blev aldrig pirrig, nervös, rädd, superglad osv. Jag var hela tiden bara ok. Jag var trygg och uttråkad till max! Jag ville ha ut mer av livet!

Så hur kan man då göra för att ta sig ur trygghetszonen, det är inte helt lätt och du måste vara beredd på att det kommer bli jobbigt.

 

  1. Börja med något litet

    -du behöver inte kasta dig ut för klippan på en gång! Jag själv började med något så banalt som att åka fritt fall på Gröna Lund. Det var något jag velat göra sedan flera år tillbaka, men aldrig vågat på grund av min höjdrädsla. Till slut bestämde jag mig bara, nu ska det ske. Jag fick inte med mig något sällskap, det var igen som vågade, så jag åkte själv. Det var jättelång kö men eftersom jag åkte själv så fick jag gå före alla och ta den enda plats som var kvar. It was ment to be! Detta var första gången som jag medvetet gjorde något som fick igång mina känslor, nervositeten, rädslan, pirret. Jag älskade det! Jag njöt av min rädsla! Äntligen hände det något!

 

  1. Bara tryck på knappen
    – vad menar jag med det egentligen? Jo, idag så sker det mesta över internet. Det kan handla om att maila in ett bokmanus som man skrivit, bli medlem på ett gym eller som i mitt fall anmäla mig till en kostrådgivarutbildning. Jag hade under flera år funderat på detta med hur jag skulle lära mig mer om kost. Jag hade googlat allt, läst allt jag kommit över, följt bloggar, lagt om och experimenterat med min egen kost osv. Jag visste att nästa steg vara att gå någon sorts utbildning, om så bara för min egen skull. Det tog låg tid innan jag vågade. Först beslutade jag mig för vilken utbildning jag ville gå och sedan var det ju bra att klicka till sig en plats vid nästa utbildningsstart. Jisses, vad nervös jag var efter att jag hade gjort det. Men det var så härligt att det var gjort! Och, japp, jag gick utbildningen och det är en av de roligaste och intressantaste saker jag någonsin gjort… än så länge.

 

  1. Bejaka dina känslor
    – du ska inte vara rädd för dina känslor utan tvärtom se till att bejaka dem. Du kommer inte misslyckas bara för att du är nervös. Du kommer inte göra bort dig bara för att du är rädd. Låt känslorna finnas där och njut av dem. Lyssnar du tillräckligt bra på din kropp och vad den signalerar till dig så kommer du också känna att bakom nervositeten och rädslan så finns det glädje, spänning och förväntan. För att inte tala om känslorna du kommer känna efter att du lyckats ta dig ur trygghetszonen… stolthet, lättnad, eufori och ännu mer glädje. Så stanna upp och känn!

 

  1. Förbered dig väl
    – du kommer vara nervös när du ska lämna din trygghetszon, men är du oförberedd så kommer du vara så mycket mer nervös än du behöver vara… helt i onödan. När jag till exempel skulle gå min kostrådgivarutbildning så fick jag en del skolmaterial plus en hemläxa skickad till mig. Jag skulle läsa igenom vissa kapitel i utbildningsboken. Detta gjorde jag med intresse. jag läste, strök under, gjorde anteckningar och kollade upp saker tills jag förstod dem till fullo och fick en känsla av att jag kommer hänga med på utbildningen. När det sedan var dags förs skolstart kände jag mig åtminstone trygg i att jag var väl förberedd… men nervös, det var jag!

 

  1. Var modig

    – det är svårt och jobbigt att lämna sin trygghetszon, speciellt de första gångerna innan man har fått njuta av det som kommer efter. Du måste vara modig och våga ta de där stegen, det finns ingen annan väg att gå! Om det inte känns läskigt då har du inte tagit ett tillräckligt stort steg, du har inte lämnat din trygghetszon. Det ska kännas läskigt

 

Jag hoppas att du med detta har fått inspiration till att ta dig ur din trygghetszon. Det är dags nu! Bestäm dig för vad det är du vill göra och gör det! Skriv gärna en kommentar och berätta om hur det gick och hur det kändes efteråt.

Kommer du inte vidare? Du måste ta dig ur trygghetszonen!

Känner du att du har fastnat i trygghetszonen och förstår inte varför? Då vill jag tipsa dig om en bok, ”Flow, den ultimata upplevelsens psykologi”, skriven av Mihaly Csikszentmihalyi. Jag har sträckläst den sedan den damp ner i min brevlåda. Så himla mycket intressant att läsa om vad glädje är och hur man skapar mening med livet.

Bild lånad från Adlibris

Jag känner att jag helt plötsligt förstår varför jag är så sugen på nya utmaningar och att lära mig nya saker hela tiden. Jag har också fått ytterligare insikt i vad det egentligen är som händer när jag väljer att ge upp saker och ting och stanna i min trygghetszon.

När jag var tonårig och fortfarande bodde hemma var jag en riktig slarver, som ju många barn/tonåringar är. Jag lät mitt rum förvandlas till ett soptipp innan jag tog tag i det och storstädade. Jag kommer ihåg att jag njöt både av processen att städa och slutresultatet, men jag lyckades aldrig hålla i resultatet… det tog inte lång tid innan det var minst lika stökigt igen. När det sedan varit superstökigt ett tag så tog jag tag i städningen igen, njöt av processen och slutresultatet även denna gång osv. På detta sätt höll det på. Men jag kom liksom aldrig vidare.

Jag känner igen detta mönster av totalt förfall innan jag gör något åt saker och ting även i mitt vuxna liv. Ta till exempel kosten. Under många år sket jag fullständigt i vad jag åt. Proppade i stort sett i mig bara en massa socker, halvfabrikat och snabba kolhydrater. När jag sedan mådde riktigt dåligt fysiskt och psykiskt satte jag mig ner och gjorde en plan för hur jag skulle äta istället. Jag rensade kylskåpet och inhandlade massa härlig, nyttig mat. Jag njöt av processen och resultatet som den ”nya” kosten gav mig. Efter ett tag var det dock alltid som att jag kom till en viss punkt och sedan tog det stopp. Plötsligt slutade jag med den bra kosten och återgick till den gamla. Jag lät mig själv hamna i totalt förfall igen och sedan började jag om, planerade, rensade, handlade, njöt av processen och resultaten osv… precis samma sak som med rummet.

På senare år har jag lyckats bryta detta mönster men jag har inte riktigt förstått hur jag har gjort. Har funderat mycket på det faktiskt.

Nu tror jag dock att jag börjar förstå, tack vare boken jag läser. Författaren tar som ett exempel en pojke som han kallar Alex. Alex ska börja spela tennis. I början handlar det bara om att han ska få bollen över nätet, det är roligt och lagom utmanade för Alex. Ganska snabbt så börjar Alex få koll på hur han får bollen över nätet och det är inte längre någon utmaning. Det börjar bli långtråkigt. Här har Axel två val han kan göra. 1. Han kan öka utmaningen, eller 2. han kan sluta spela tennis.

När jag tidigare har utövat mina intressen så har jag ökat på utmaningarna till en viss gräns, sedan har jag slutat. Jag vågade aldrig ta mig ur trygghetszonen. Ett intresse är dock ett intresse och efter att en tid gått tog jag upp det igen och började om på samma sätt. Jag kom verkligen aldrig vidare, jag började bara om. Det är så intressant hur man fungerar!

Så med andra ord är det superviktigt att man tar mod till sig och utmanar sig själv med jämna mellanrum. Man måste ut ur trygghetszonen för att växa, det bara är så! I mitt nästa inlägg kommer jag tipsa om hur du kan göra för att ta dig ur din trygghetszon.

Känner du igen dig i detta beteende? Har du lyckats ta dig utanför trygghetszonen? Vad var det som fick dig att ta detta steg?

 

Förbereder mig för Tough Viking 2018

Dottern som testar den största väggen.

Som jag skrivit tidigare så består mitt träningsmål just nu av att genomföra Tough Viking i maj 2018. För att vara så väl förberedd som möjligt så har jag lagt in ett par delmål. Jag ska till exempel springa Action Run, ett hinderbanelopp på  5 km, i Västerås i slutet av september.

Igår tog jag också tag i en annan utmaning på vägen. Jag åkte till Extremfabriken i Kallhäll för att prova på en del hinder som med största sannolikhet kommer att vara med på Tough Viking.

Jag var förberedd på att jag skulle få mig ett bryskt uppvaknande och trodde inte att jag skulle klara av någonting om jag ska vara ärlig. Döm av min förvåning när jag faktiskt klarade av alla hinder på min lista. Jag klättrade över väggar, gick armgång, gick dipgång (om det ens heter så), hittade tekniken i repklättring och lyckades springa upp för ”väggen”. Just väggen satt dock väldigt långt inne. Jag har en mental spärr inför att springa upp för den där väggen… eller för att prata klarspråk… jag är skiträdd för den!

Jag lyckades inte övervinna min rädsla förrän det bara var en kvart kvar på vårt pass. Jag visste att jag skulle bli så besviken på mig själv om jag inte gjorde ett försök och tillslut så tog den känslan över och jag bara sprang. Blev så lycklig när jag klarade det så jag sprang upp för väggen en gång till på direkten!

De hade också ett Ninja Warrior-område, med det var alldeles för avancerat för lilla mig :-).