Vårt tacksamhetsprojekt börjar gå mot sitt slut

Här rullar dagarna på i sakta mak… nej, nu ljög jag, det är full rulle härhemma! Det är snart december och jag har varken storstädat, tagit fram julpyntet från vinden eller börjat göra julkort med barnen. För en peson som gillar att vara förberedd, och som älskar julen, så är det lite jobbigt, men, men, jag hoppas på att jag hinner fixa ikapp i helgen.

Kommer ni ihåg att jag ska göra en upplevelsekalender till barnen i år? Ni kan läsa mer om det här. Jag har allt jag behöver för att pyssla ihop den, jag har bara inte hunnit att just pyssla ihop den ännu. Jag tror dock att det kommer bli jättebra! Känner mig sjukt nöjd med idén i alla fall… hoppas bara att det går hem hos barnen också!

Vårt tacksamhetprojekt flyter också på bra här hemma. Det är inte längre någon som ifrågasätter varför vi gör det när vi sitter runt matbordet. Inte ens 14-åringen!
En sak som verkligen har fascinerat mig är att barnen i stort sätt aldrig säger att de är tacksamma för saker de har eller har fått, även om det har hänt någon gång. Nej, de nämner nästan alltid att de är tacksamma för något som de har gjort eller något som någon annan har gjort för dem. Den insikten är jätteskön eftersom jag därför tror att upplevelsekalendern kommer bli jättebra plus att jag under nästa år kommer ta tag i att rensa ut i vårt hem. Det ger mig en bekräftelse på att alla dessa saker vi har inte är nödvändiga! Det finns andra saker här i livet som är mycket viktigare!

Imorgon lördag är det dags för peaken på vårt tacksamhetsprojekt då vi åker till vänner (de med amerikanskt påbrå) och firar Thanksgiving. Det har vi aldrig gjort förut så det ska bli jättespännande. Ser fram emot att få äta traditionell amerikansk Thanksgiving-mat!

 

 

Tonåringar och tacksamhet… inte helt enkelt

Vårt lilla tacksamhetsprojekt under november månad rullar på, dag 3 idag.

Ska erkänna att det inte är helt enkelt att få med storebror på noterna, han är 14 år. Jag tänker att det är precis som det ska vara. Han är i en ålder då han ska börja frigöra sig från oss och ska säga emot oss i allt. Efter lite mutter så är han dock med. Jag tror också att efter ett par gånger så kommer motståndet att minska från hans sida… jag hoppas det i alla fall!

Lillebror och storasyster är däremot helt med på noterna.

Apropå tonåringar och tacksamhet så lyssnade jag för ett par veckor sedan på Sunshinepodden avsnitt 81 med Doreen Månsson. Där berättade hon att hon som studentpresent gav sina barn en biståndsresa till Afrika. Alltså jag gillar verkligen denna idé! Vilken lärdom för livet! Kanske jag är för feg för att skicka iväg mina barn ända till Afrika själva men jag ska verkligen fundera på om inte detta kan vara något ändå. Eller kanske det finns något liknande att skicka dem på fast lite närmare hemma.

Jag tror att mina barn behöver se något annat än tryggheten här hemma. De behöver förstå att alla inte kan peka på vad de vill ha och sedan få det. De behöver förstå hur priviligierade de är och inte ta det för givet. De behöver också förstå att de kan göra skillnad genom att hjälpa de som är mindre priviligierade.

Vad var mina barn tacksamma för första dagen på vårt tacksamhetsprojekt då?

Storebror: att vi äntligen har fått fiber!

Storasyster: att en kompis fick sova över!

Lillebror: att jag fick göra en pumpa!

Jag älskar att vi har gjort november månad till en tacksamhetsmånad! Det ger oss både perspektiv på saker och ting och en chans till djupa samtal.