All problemlösning börjar med din självbild!

Alla behöver träna sin självbild! Ja, just det… även du som tycker att du redan har en bra självbild! Vad har du att förlora på det liksom?? Har du redan en bra självbild så skadar det ju inte att den blir ännu bättre.

Graden av självförtroende är den kanske viktigaste delen av det dataprogram i vår hjärna som avgör hur vi kommer lyckas här i livet. Då vore det väl rent vansinne att inte försöka ha en så bra självbild som möjligt?

Många av oss har tyvärr en ganska negativ självbild. Av någon anledning så fäster nämligen negativa upplevelser, minnen och feedback mycket snabbare och bättre än positiva. Det har att göra med att negativa upplevelser är så starkt känslobefästa. Vi känner rädsla, utanförskap, känslan av att inte duga osv.

När jag var liten var jag väldigt duktig på idrott. Jag var snabb, hoppade långt och högt, hade en riktigt bra bollsinne och kunde läsa av lagspel väldigt bra. Jag var duktig på det mesta som hade med idrott att göra faktiskt. Den bilden av mig själv har levt med mig i alla år… även de år då jag hade helt andra intressen är idrott och inte alls hade varken kondition eller muskler för att kunna kalla mig duktig på det. Vid de tillfällen när jag sedan har tagit upp idrotten igen så har jag ändå känt mig så himla bra och stark trots en ganska låg nivå. Att detta har handlat om min bild av mig själv, min självbild, har jag inte varit medveten om förrän nu. Det är så häftigt!

Jag har ju också negativa bilder av mig själv som har hängt med under alla år på samma sätt. En sådan är att andra ser ner på mig. Jag förminskar mig själv i andras ögon trots att mitt intellekt säger mig att andra människor inte alls ser ner på mig. Men i min inre värld, det min självbild säger till mig, duger jag inte i andras ögon. Jag duger i mina egna ögon, jag tycker om mig själv, jag känner till mina styrkor och allt det där… men jag har inte lyckats ändra min självbild av att jag inte duger i andras ögon. Jag har kanske i ärlighetens namn inte heller försökt… förrän nu! Det är mycket detta min marsutmaning handlar om för mig! Att jobba med att ändra min självbild så att den passar in i mina livsmål!

Jag vet att om jag inte lyckas vända detta sätt att tänka om andra och mig själv så kommer jag inte våga göra allt det där som jag så gärna vill göra! Jag vill och kommer lägga ner precis så mycket tid och engagemang på detta som jag behöver… så är det bara. Det må ta 1 vecka eller 10 år, men jag kommer fixa det!

Vad har du för problem som du kan härleda till din självbild? Har du dålig hälsa? Fundera då över vad du har för självbild kring din hälsa. Ser du dig själv som en människa som är trött, har ont, inte orkar eller kan träna till exempel. Hur skulle du behöva se på dig själv för att få bukt med ditt problemområde? Försök istället att se dig själv som en person som är pigg, har massor av energi, älskar att gå till gymmet och är helt smärtfri!

Lättare sagt än gjort… ja, såklart! Hade det varit lätt så hade alla gjort det! Men det går, utan tvekan!

Utvärdering FEBRUARI – från motiverad till förvirrad

Dags att sammanfatta februari månad som hade temat ”MOTIVATION” för mig, eller rättare sagt att fortsätta arbeta mot mina mål trots att motivationen tryter.

Hur har det då gått? Jag måste nog säga att min motivation inte riktigt har gått ner som jag trodde att den skulle göra i februari månad och det är jag väldigt glad för. Jag har dock stött på andra problem. Vad är det då som har ställt till det för mig? Jo, förvirring! 

När man har satt upp nya tändande mål åt sig själv så är det nästan oundvikligt att man förr eller senare stöter på problem då man inte längre vet vad man ska göra, KUNSKAPEN saknas helt enkelt. Här är det lätt att ge upp och istället för att ta sig igenom det svåra ”komma på” att detta var nog inget för mig, slopa sina planer och återigen drömma sig bort och sätta upp nya mål som man tror är rätt.

Under åren har jag dock lärt mig att när jag inte vet hur jag ska göra för att ta mig vidare och bara känner mig allmänt förvirrad… ja, då står jag vid ett viktigt vägskäl! Tar jag mig förbi förvirringen så är ett stort steg i rätt riktning taget. Tar jag mig inte förbi förvirringen så kommer jag helt enkelt inte nå mitt mål. Det är så viktigt att man vid dessa tillfällen inte ger upp!

Jag själv kan känna mig väldigt stressad när jag ska ta mig igenom detta. Eftersom jag inte vet vad jag ska göra så går allt mycket saktare, självtvivlet kommer som ett brev på posten och det är inte lika kul som tidigare. Jag vet dock att det kommer bli superroligt när jag tagit mig förbi detta hinder! Det finns inget som är så peppande som att ta sig igenom ett hinder och komma ut på andra sidan.

Så tar du dig förbi ”förvirringen”

  1. Bryt ner dina uppgifter i mikroskopiska delar – ta den första punkten på dagens att göra-lista och bryt ner den i mindre uppgifter. På så sätt känns uppgiften mer överkomlig. Gör sedan likadant med den andra uppgiften osv.
  2. Ha tålamod – det är inte läge att skriva upp 7 olika uppgifter på din att göra-lista när förvirringen väl har satt in. Koncentrera dig på en uppgift i taget! Gör klart den innan du går över till nästa.
  3. Använd positivt självprat – i dessa lägen när man inte kommer framåt som man vill är det lätt hänt att man börjar klanka ner på sig själv. Tankar som ”det är ingen idé” eller ”jag klarar inte det här” kan dyka upp. Så fort du blir medveten om dessa negativa tankar så ersätter du dem med positiva som till exempel ”jag står vid ett viktigt vägskäl” eller ”jag ska framåt”.
  4. Ta hjälp! – man måste faktiskt inte lösa allt själv. Detta är något jag behöver bli bättre på under 2018.
  5. Plocka fram den inre krigaren – du vet hon som aldrig någonsin ger upp bara för att det blir lite svårt! Hon som tar nya tag oavsett hinder! Hon som kör hårt!

Jag befinner mig fortfarande i detta förvirrade tillstånd men jag är 100% övertygad om att jag kommer ta mig igenom det. Jag ger inte upp!

 

 

Vilka önskningar och drömmar döljer sig bakom mina rädslor…

Det finns ett ordspråk som jag tycker är så himla vackert och betänkvärt:

”Behind every fear hides a wish”

När jag tänker på mina rädslor som önskningar och drömmer som försöker göra sig sedda och lyssnade på så blir det så vackert och poetiskt på något sätt. Det talar till mig helt enkelt!

Det gör också att jag vill sätta mig och fundera på vad det är som jag är så rädd för, jag blir ju supernyfiken på vad det är för spännande drömmar som gömmer sig där bakom. So here we go!

Vad är jag rädd för egentligen?

  1. Att synas – jag är rädd för att visa upp mig, mina tankar och mina åsikter i sin fulla flärd! Varför? Ja, jag vet inte riktigt, antar att det har något med dålig självkänsla att göra. Trots det så ser jag mig själv som en stark människa som väljer att gå sin egen väg och jag är modig… för jag utmanar min rädsla. Bakom detta finns det en längtan att leva mitt liv som jag vill, för att göra det så måste jag synas och fortsätta att gå min egen väg!

  2. Att inte våga prova – många gånger har jag tänkt på den dagen när jag väl ligger på min dödsbädd och vad jag skulle ångra i mitt liv. Jag vill verkligen inte ligga där och ångra att jag aldrig prövade saker när jag hade chansen. Jag behöver inte ha lyckats med allt men jag ska i alla fall ha provat! Bakom detta ligger nog en strävan efter att utvecklas och växa som människa. Plus att jag vill vara en bra förebild för mina barn!

  3. Att vara en dålig mamma – jag är jätterädd för att jag ska förstöra mina barn! De är mitt allt och det finns ingenting som jag inte skulle göra för dem, men ibland känner jag mig som världens sämsta mamma! Här gömmer sig en önskan om samhörighet, kärlek och starka band. Självklart vill jag att mina barn ska bli lyckliga, men kanske det också finns en önskning om att inte bli lämnad själv när jag blir gammal.

  4. Att bli djupt deprimerad – jag ser varje dag så många människor som är deprimerade. Jag har också vuxit upp med det tätt inpå. Det är fruktansvärt att tappa all livslust och må så dåligt! Jag har varit på god väg tidigare i mitt liv men tack vare att jag fick cancer, som blev ett grymt uppvaknande, så lyckades jag dra i handbromsen i tid. Bakom detta ligger en stark längtan efter att få leva och vara glad. Ännu värre än att dö i en sjukdom skulle nog vara att leva ett liv som får mig att vilja dö…

Usch, det känns riktigt jobbigt att skriva om allt detta (handlar säkert om min rädsla för att synas)! Känns som att jag blottar mitt innersta.. vilket jag ju också gör.

Har du några rädslor som håller dig tillbaka och kan du se vad det är för önskningar och drömmar som gömmer sig där bakom??

 

Vad göra när det är kaos i huvudet…

Jag vet inte hur det är med er men ibland är mitt huvud så fullt med tankar att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen.  Kanske det är något typiskt kvinnligt att ha tusen saker igång samtidigt, vad vet jag.

Igår var i alla fall en sådan dag. Det ploppar upp så många idéer, så mycket jag vill göra, så mycket som jag vill planera och genomföra. Tankar om framtiden, hopp, tvivel, rädsla, glädje… allt på en gång!

Tidigare har jag vid dessa tillfälle försökt stressa ner och lugna mig, slutat tänka. Nu för tiden väljer jag istället att bejaka dessa tillfällen av totalt kaos i mitt huvud, det är ju många bra idéer jag får och varför ska jag inte ta tillvara på dem?? Det enda jag egentligen behöver göra är att faktiskt tillåta mig att fundera alla dessa tankar och sedan se till att få ner dem på papper. Får jag bara ut dem ur mitt huvud så lugnar det ner sig… sådan är jag! Utan papper och penna vet jag inte vad jag skulle ta mig till!

Igår var i alla fall en sådan dag och på kvällen när jag skulle gå och lägga mig var jag så speedad att jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Ingen bra kombination om man har svårt att sova överlag.

Jag tog en lång varm dusch, satte på mig pyjamas och morgonrock och satte mig sedan i ena soffhörnet med mitt ritblock och färgpennor. En halvtimme senare hade jag fått ner en fullt begriplig tankekarta i mitt block. Alla virriga tankar kändes under kontroll och jag kunde gå och lägga mig i ett mycket mer harmoniskt tillstånd. Skönt! Kändes också väldigt produktivt att avsluta dagen på detta vis!

Hur gör ni när det blir kaos i erat huvud?? Bejakar ni eller förtränger ni? Skriver ni ner era tankar och idéer när de ploppar upp eller låter ni det bara vara?

 

Lättnaden i att veta vad man vill…

Under de senaste fem åren har jag ägnat mycket tid åt att fundera på vad jag ska bli när jag blir stor (fyller 40 år nästa år). Jag har varit så himla frustrerad över att jag inte har haft en klar väg att gå, att jag inte har vetat vad jag vill. Har också känt ett sting av avundsjuka mot de som faktiskt vet vad de vill och lyckats ta sig dit.

Mitt problem var att jag ville så himla många olika saker på en och samma gång. Jag blev alldeles för splittrad och lyckades inte fokusera på en sak i taget. Detta ledde i sin tur till att jag istället inte kom någonvart. Många gånger gav jag upp i frustration, för att efter ett tag börja om från början och sätta fart igen. En sak som i alla fall var säker var att jag var på ett ställe där jag inte ville vara! Jag ville ha in mer glädje i mitt liv!

Och det var så det hela började gå åt rätt håll, jag lät glädjen leda mitt rätt. I stället för att fundera, fundera och fundera så började jag göra! Jag började utforska mina intressen och vad som gjorde mig glad. Jag såg till att få in människor som hade samma intressen som jag i mitt liv. Jag utbildade mig till kostrådgivare utan att egentligen veta om det bara var för min egen skull eller om det var något jag ville jobba med. Jag utbildade mig till yogalärare på samma premisser. Äntligen fick jag ingå i djupa diskussioner med andra, äntligen fick jag lära mig något nytt! Äntligen började det hända något!

Genom att prova mig fram har jag nu faktiskt kommit fram till vad det är jag vill göra med mitt liv. Jag vet vilka pusselbitar det är som saknas. Min väg nu är mycket klarare!
Nu när jag vet vad jag vill så är jag så full av energi. Jag kan inte sluta tänka på min plan och mina slutmål. Jag ska dit! Så är det bara!

Står du också och stampar på samma ställer? Vet du inte vad du vill? Mitt råd till dig är att börja prova dig fram! Vägen måste inte vara spikrak… det viktiga är bara att du börjar gå åt rätt håll!

Så sätt dig ner och skriv ner 3 saker som du skulle vilja prova på och fördjupa dig i. Lista sedan upp vad du behöver göra för att detta ska bli verklighet. Sedan är det faktiskt bara att börja göra… överanalysera inte utan bara gör!

Lycka till!

Hur bryter jag egentligen en ovana…

Som jag skrev tidigare så har mängden självdisciplin stor inverkan på om vi når våra mål eller inte. En annan sak som har stor inverkan är vad vi har för vanor… eller ovanor.

Varför gör vi som vi gör? Varför lyckas vi inte hålla i nya vanor som vi vet är bra för oss? Varför är det så svårt att bryta en dålig vana?

En vana består av 3 delar:

  1. En trigger – alltså något som sätter igång tanken och suget efter att göra något speciellt. Det kan till exempel vara att du är uttråkad och därför blir sugen på något gott att stopp i dig.
  2. Rutinen – detta är själva handlingen, vanan som du utför. Om triggern var att du känner att du är uttråkad så du blev sugen på något gott så är själva rutinen att du går till kylskåpet och stoppar i dig något som du antagligen inte skulle ha stoppat i dig.
  3. Belöningen – det är belöningen du suktar efter. När du har ätit något sött så skjuter belöningshormonerna i höjden och du mår bra… ett tag.

Om jag då har en ovana som jag vill ändra på så behöver jag först bryta ner min ovana i dessa tre delar så jag förstår vad det verkligen är som händer. Framför allt måste jag ta reda på vad det är som triggar igång min ovana.

Jag har själv satt mig ner och kartlagt mina ovanor och exemplet ovan är en av dem. Det var först när jag verkligen förstod vad det var som triggade igång mitt sötsug som jag kunde ändra på det. Anledningen till att jag så ofta blev sugen på ”något gott” var inte att jag var hungrig eller egentligen kände ett sockersug. Den riktiga anledningen var just den att jag var uttråkad. När jag inte hade något att göra så gick jag nästan alltid till kylskåpet.

När jag väl kom på det så var det mycket lättare att bryta min ovana. Nu för tiden när jag känner sockersug vid fel tillfälle (jag har tillfällen då jag tillåter mig sötsaker men då är de inplanerade) ser jag istället till att göra något som får mina tankar på annat håll.

Så om du känner att du har ett par ovanor, vem har inte det liksom, som står i vägen för dina mål så är det hög tid att ta tag i dem nu.

  • Börja med att skriva ner alla ovanor du kan komma på (min lista blev ganska lång).
  • Sedan ringar du in de 3 vanor om har störst inverkan på om du kommer nå dina mål eller inte.
  • Fokusera på dessa 3 ovanor och ge dig inte förrän du har listat ut den verkliga triggern bakom dem.
  • När du väl kommit på vad det är som triggar igång ditt beteende så kan du planera i en ny rutin istället för den gamla.

Sedan gäller det såklart att lyckas hålla sig till den nya vanan ett tag innan den verkligen blir automatiserad och ovanan är bruten på riktigt. Här kommer självdisciplinen in igen. Det sägs att det krävs 30 dagar för att skapa en ny vana, men personligen tycker jag att det längre tid än så faktiskt.

Så ryck upp dig nu och ta tag i de där ovanorna som håller dig tillbaka! Det är ingen annan som kommer göra det åt dig! Du får gärna skriva en kommentar om hur det går och vilka nya vanor du lyckats automatisera och hur du gjorde!

Lycka till!

 

 

Verkligheten som den är…

Tvättstugan som den såg ut i morse… jag tar det sen :-)!

Jag tycker det är väldigt viktigt att visa verkligheten som den är. Jag är långt ifrån perfekt, mitt hem är långt ifrån perfekt! Jag har svagheter, fel och brister precis som alla andra och jag vill inte framstå som något annat.

Det jag dock vill framhäva är att även om mitt hem inte är supermysigt och städat jämt så hindrar det mig inte från att jobba mot mina mål. Jag vill förmedla till dig som försöker lyckas att det är ok att det är lite kaosigt ibland… ge bara inte upp! Min verklighet är oftast kaosig, hur skulle den inte kunna vara det, med 3 barn, jobb, bloggen, träning, aktiviteter och allt annat. Jag strävar visserligen alltid mot ett lugn och mer struktur (därav min dragning till minimalism)… men jag lyckas långt ifrån alltid!

Keep it real!

 

Självtvivel – men jag tänker inte stå i vägen för mig själv!

Jag är just nu inne i en nedåtgående spiral. Det mesta känns tungt och jag känner stort tvivel på mig själv och allt runt omkring mig. Det är så det är ibland. Allt är inte på topp jämt!

Det är lite lustigt dock för allt det där nedåtgående är ju saker som jag skapar i mitt huvud (om man då bortser från alla hormonella förändringar i kroppen när man har PMS). Det är lika stökigt hemma idag som det var igår men i mitt huvud så är det idag jag har fått nog. Jag har fortfarande samma plan mot att nå mina mål idag som igår men idag säger jag till mig själv att jag inte kommer fixa det. Väldigt onödigt om du frågar mig, men det är så verkligen ser ut. Jag tror att detta är något som händer oss alla till och från.

Jag vet dock att även om jag inte tror på mig själv idag så är det bara en känsla som det är upp till mig, och bara mig, att ändra på. Jag tänker inte ge upp utan jag väljer att säga ok till känslan av otillräcklighet idag och sedan att gå vidare imorgon. Jag ger inte upp mina mål, jag slutar inte jobba mot dem utan jag fortsätter även om jag tycker allt är skit. Varför? För att jag vet att jag måste! Om jag inte gör det utan låter mina tankar och känslor styra mig så kommer jag ge upp… och det vill jag inte!

Det är ju faktiskt så att det största hindret för att jag ska lyckas med det jag vill är jag själv. Det är bara jag som kan bestämma om jag ska nå mina mål eller inte.

Så idag fortsätter jag med mina planer fastän jag inte tror på dem, fast jag inte tror på mig själv, och hoppas på att jag lyckas vända mina tankar till positiva om en dag eller två. Min självdestruktivitet kommer inte att stoppa mig. Jag kommer INTE stoppa mig själv!