Veckans tisdagspepp-planera in något spännande

Vet ni att jag börjar få en ny syn på tisdagar! Just tisdagarna har ju alltid varit lite av en tråkdag för mig, det var därför jag började med tisdagspepp, men nu håller det på att ändras. Jag tror att detta dels beror på att jag nu har full kontroll på vad jag väljer att göra på dessa dagar, jag har ju slutat på mitt ”vanliga jobb” och satsar på att starta eget, men också på att jag gör mina tisdagspepp-inlägg. Jag har ändrat fokus helt enkelt!

Det är ju precis detta som är så fantastiskt med mental träning! Jag kan med mina tankar och mitt beteende ändra mina känslor kring saker och ting. Jag älskar det!

Mitt tisdagspepp i dag består av att  jag vill tipsa om att man kan sätta sig ner och planera in något spännande för att öka sin energi om man har en tråkig dag!
Det finns en del saker som jag verkligen skulle vilja pröva på, t ex att genomföra en paddelsemester med familjen, att testa på att klättra klättervägg och att genomföra en lite längre vandring. Genom att sätta mig ner och planera upp t ex en paddelsemester så börjar jag tänka på tändande mål. Vart ska vi åka, vad behöver vi för utrustning, när ska vi åka osv? Detta gör att jag bryter mitt tankemönster och de tråkiga, energilösa tankarna jag hade innan byts ut mot nya inspirerande och härliga tankar.

Idag ska jag faktiskt göra precis detta. Jag ska börja planera upp vår sommarsemester… och i år, ja då ska vi ut och paddla så är det bara! Jag längtar redan i massor! Känner på mig att det kommer bli en toppentisdag!

Vad skulle du kunna sätta dig ner och planera in en tisdag som denna?

Ha en trevlig dag mina vänner!

Min intention med 2018!

Nu har jag bestämt mig! Jag vet vad jag vill och behöver under 2018 och jag har hittat det perfekta ordet för att beskriva detta!

Det stod mellan att behålla 2017 års intention ”PERSISTENT” eller byta till den mer våghalsade intentionen ”DARE”.

”PERSISTENT” har verkligen varit en bra intention för mig under 2017 och jag behöver självklart fortsätta vara detta även under det kommande året. Dock känner jag att jag måste våga mycket mer under 2018 för att lyckas nå mina mål! Jag måste våga allt det där som jag inte har vågat hittills och jag känner att det verkligen är dags nu!

Min intention med 2018 är alltså: DARE

Jag hoppas och tror att denna intention kommer kunna hjälpa mig varje gång jag står vid ett vägskäl och inte vet om jag ska våga hoppa på saker eller inte. Jag ser nu fram emot 2018 med skräckblandad förtjusning! Det kommer hända grejer, det är jag säker på!

En viktigt sak som jag absolut inte får glömma i och med min intention för 2018 är att jag kommer behöva mycket återhämtning och vila mellan varven. Det är både fysiskt och psykiskt dränerande att kliva ur sin trygghetszon. Mer om detta lite senare.

Jag känner mig nu mer än redo för 2018 och alla dess utmaningar! Bring it on!

Vad har du valt för intention med 2018 och varför? Dela gärna med dig!

Declutter Challenge 2018 – börja med att göra en visionboard

När jag börjar ett nytt stort projekt, eller i detta fall en rejäl utmaning, så börjar jag alltid med att visualisera fram exakt vad det är jag vill uppnå.

Det gör jag till exempel genom att leta inspiration på nätet i form av bloggar och Youtube-kanaler. När bilden av vad det är jag söker börjar bli tydlig i mitt huvud så är nästa steg att få ner det hela på en visionboard. Det kan jag göra på lite olika sätt. Jag har till exempel gjort en visionboard för hela 2018. Då har jag letat bilder som passat in, skrivit eller klippt ut dem och klistrat fast dem på en tom canvastavla. Sedan sätter jag upp tavlan på ett ställe här hemma där den påminner mig dagligen om vart jag är på väg, oftast häger jag den på kontoret.

I detta fall när det gäller en mindre del av ett större projekt, själva declutter-utmaningen, så väljer jag istället att göra ett picollage på datorn. Sedan skriver jag ut det och sätter upp det. Det är lite enklare och tar inte lika mycket tid, men effekterna av det är ändå stora.

Varför gör jag då detta och varför tycker jag att du ska göra det samma? Jo, hjärnan fungerar nämligen på så sätt att om den blir påmind om något tillräckligt många gånger så vet den till slut inte om det är sanning eller inte. Det du påminner den om lagras som ett minne… av något som vi egentligen inte genomfört ännu… men hjärnan vet inte skillnaden. Detta i sin tur leder till att sannolikheten till att du lyckas driva igenom ditt projekt är mycket större eftersom hela du är inställd på att det redan är gjort… det är redan din hjärnas verklighet!

Här kommer en kort guide i hur du kan gå till väga för att använda mental träning, genom att göra en visionboard, för att lyckas med dina projekt:

  1. Skapa dig en tydlig bild av vad det är du vill uppnå – dammsug nätet på inspiration, bloggar, Instagram, Pinterest mm.
  2. Skriv ner kärnord som beskriver det du vill uppnå – håll dig till enstaka ord och undvik långa meningar då det är svårare för din hjärna att ta in och lagra. Exempel på ord är balans, harmoniskt, städat, rent, mysigt.
  3. Samla bilder till ett kollage – gör på det sätt som passar dig bäst. Vill du sitta och bläddra igenom tidningar och klippa ut bilder så gör du det, föredrar du att leta efter bilder på nätet och skriva ut dem så gör du det.
  4. Gör en visionboard – sätt ihop bilderna i en visionboard, glöm inte att göra plats för dina kärnord.
  5. Fyll på med kärnorden – skriv ner dina kärnord för projektet på din visionboard.
  6. Sätt upp din visionboard – när din tavla är klar så sätter du upp den på en passande plats, gärna någonstans där du ser den flera gånger per dag.
  7. Tänk på ditt slutmål ofta – komplettera din visualisering genom att drömma dig bort till ditt slutmål så ofta som möjligt. Försök att verkligen tänka dig in i hur du skulle känna dig när ditt mål är nått. Jag brukar göra detta varje kväll när jag har gått och lagt mig och det är dags för att sova. Ett fantastiskt sätt att sluta dagen på!

Du glömmer väl inte att du kan gå med i Facebookgruppen ”Declutter Challenge 2018 – I Dare Me”? Har du inte redan gjort det så gör det vet ja! Det blir så mycket roligare om vi är fler!

Tonåringar och tacksamhet… inte helt enkelt

Vårt lilla tacksamhetsprojekt under november månad rullar på, dag 3 idag.

Ska erkänna att det inte är helt enkelt att få med storebror på noterna, han är 14 år. Jag tänker att det är precis som det ska vara. Han är i en ålder då han ska börja frigöra sig från oss och ska säga emot oss i allt. Efter lite mutter så är han dock med. Jag tror också att efter ett par gånger så kommer motståndet att minska från hans sida… jag hoppas det i alla fall!

Lillebror och storasyster är däremot helt med på noterna.

Apropå tonåringar och tacksamhet så lyssnade jag för ett par veckor sedan på Sunshinepodden avsnitt 81 med Doreen Månsson. Där berättade hon att hon som studentpresent gav sina barn en biståndsresa till Afrika. Alltså jag gillar verkligen denna idé! Vilken lärdom för livet! Kanske jag är för feg för att skicka iväg mina barn ända till Afrika själva men jag ska verkligen fundera på om inte detta kan vara något ändå. Eller kanske det finns något liknande att skicka dem på fast lite närmare hemma.

Jag tror att mina barn behöver se något annat än tryggheten här hemma. De behöver förstå att alla inte kan peka på vad de vill ha och sedan få det. De behöver förstå hur priviligierade de är och inte ta det för givet. De behöver också förstå att de kan göra skillnad genom att hjälpa de som är mindre priviligierade.

Vad var mina barn tacksamma för första dagen på vårt tacksamhetsprojekt då?

Storebror: att vi äntligen har fått fiber!

Storasyster: att en kompis fick sova över!

Lillebror: att jag fick göra en pumpa!

Jag älskar att vi har gjort november månad till en tacksamhetsmånad! Det ger oss både perspektiv på saker och ting och en chans till djupa samtal.

Vilka önskningar och drömmar döljer sig bakom mina rädslor…

Det finns ett ordspråk som jag tycker är så himla vackert och betänkvärt:

”Behind every fear hides a wish”

När jag tänker på mina rädslor som önskningar och drömmer som försöker göra sig sedda och lyssnade på så blir det så vackert och poetiskt på något sätt. Det talar till mig helt enkelt!

Det gör också att jag vill sätta mig och fundera på vad det är som jag är så rädd för, jag blir ju supernyfiken på vad det är för spännande drömmar som gömmer sig där bakom. So here we go!

Vad är jag rädd för egentligen?

  1. Att synas – jag är rädd för att visa upp mig, mina tankar och mina åsikter i sin fulla flärd! Varför? Ja, jag vet inte riktigt, antar att det har något med dålig självkänsla att göra. Trots det så ser jag mig själv som en stark människa som väljer att gå sin egen väg och jag är modig… för jag utmanar min rädsla. Bakom detta finns det en längtan att leva mitt liv som jag vill, för att göra det så måste jag synas och fortsätta att gå min egen väg!

  2. Att inte våga prova – många gånger har jag tänkt på den dagen när jag väl ligger på min dödsbädd och vad jag skulle ångra i mitt liv. Jag vill verkligen inte ligga där och ångra att jag aldrig prövade saker när jag hade chansen. Jag behöver inte ha lyckats med allt men jag ska i alla fall ha provat! Bakom detta ligger nog en strävan efter att utvecklas och växa som människa. Plus att jag vill vara en bra förebild för mina barn!

  3. Att vara en dålig mamma – jag är jätterädd för att jag ska förstöra mina barn! De är mitt allt och det finns ingenting som jag inte skulle göra för dem, men ibland känner jag mig som världens sämsta mamma! Här gömmer sig en önskan om samhörighet, kärlek och starka band. Självklart vill jag att mina barn ska bli lyckliga, men kanske det också finns en önskning om att inte bli lämnad själv när jag blir gammal.

  4. Att bli djupt deprimerad – jag ser varje dag så många människor som är deprimerade. Jag har också vuxit upp med det tätt inpå. Det är fruktansvärt att tappa all livslust och må så dåligt! Jag har varit på god väg tidigare i mitt liv men tack vare att jag fick cancer, som blev ett grymt uppvaknande, så lyckades jag dra i handbromsen i tid. Bakom detta ligger en stark längtan efter att få leva och vara glad. Ännu värre än att dö i en sjukdom skulle nog vara att leva ett liv som får mig att vilja dö…

Usch, det känns riktigt jobbigt att skriva om allt detta (handlar säkert om min rädsla för att synas)! Känns som att jag blottar mitt innersta.. vilket jag ju också gör.

Har du några rädslor som håller dig tillbaka och kan du se vad det är för önskningar och drömmar som gömmer sig där bakom??

 

Vad göra när det är kaos i huvudet…

Jag vet inte hur det är med er men ibland är mitt huvud så fullt med tankar att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen.  Kanske det är något typiskt kvinnligt att ha tusen saker igång samtidigt, vad vet jag.

Igår var i alla fall en sådan dag. Det ploppar upp så många idéer, så mycket jag vill göra, så mycket som jag vill planera och genomföra. Tankar om framtiden, hopp, tvivel, rädsla, glädje… allt på en gång!

Tidigare har jag vid dessa tillfälle försökt stressa ner och lugna mig, slutat tänka. Nu för tiden väljer jag istället att bejaka dessa tillfällen av totalt kaos i mitt huvud, det är ju många bra idéer jag får och varför ska jag inte ta tillvara på dem?? Det enda jag egentligen behöver göra är att faktiskt tillåta mig att fundera alla dessa tankar och sedan se till att få ner dem på papper. Får jag bara ut dem ur mitt huvud så lugnar det ner sig… sådan är jag! Utan papper och penna vet jag inte vad jag skulle ta mig till!

Igår var i alla fall en sådan dag och på kvällen när jag skulle gå och lägga mig var jag så speedad att jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Ingen bra kombination om man har svårt att sova överlag.

Jag tog en lång varm dusch, satte på mig pyjamas och morgonrock och satte mig sedan i ena soffhörnet med mitt ritblock och färgpennor. En halvtimme senare hade jag fått ner en fullt begriplig tankekarta i mitt block. Alla virriga tankar kändes under kontroll och jag kunde gå och lägga mig i ett mycket mer harmoniskt tillstånd. Skönt! Kändes också väldigt produktivt att avsluta dagen på detta vis!

Hur gör ni när det blir kaos i erat huvud?? Bejakar ni eller förtränger ni? Skriver ni ner era tankar och idéer när de ploppar upp eller låter ni det bara vara?

 

Jag tänker bli bättre på att sätta punkt

 

Igår kväll var jag på barnens skola och städade, de går på ett föräldrakooperativt. För att göra det lite mer spännande så passade jag på att lyssna på Sunshinepodden #82 med Mia Törnblom. Där tog hon upp en sak som verkligen fastnade hos mig.

Vi måste bli bättre på att sätta punkt! Med det menar hon att om vi t ex träffar en väninna som precis har sprungit ett maraton så ska vi inte tänka att ”kul för henne… hon har mycket bättre kondis än jag” eller om någon har fått ett nytt spännande jobb så ska vi inte tänka/säga ”Grattis, det förtjänar du… hon är mycket bättre än jag, jag kommer aldrig få ett spännande jobb.”

Nej, istället ska vi sätta punkt och bara tänka/säga ”Kul för henne(punkt)” eller ”Grattis, det förtjänar du(punkt)”!

Vi är så himla bra på att klanka ner på oss själva och jämföra oss med alla på olika plan hela tiden. Speciellt nu med alla sociala medier. Det här var något som jag verkligen tog till mig och kommer börja arbeta med från och med idag!

Varför inte sätta en intention med din helg?

Veckorna flyger fram och nu är det fredag igen. De allra flesta av oss brukar se fram emot lite ledigt och en särskild känsla brukar gå att känna av på arbetsplatsen och på nästan alla människor jag möter.  Det är härligt med helg!

Jag har dock ett tips som kan göra helgen ännu härligare. Pröva att sätta en intention med din helg. Att ha en intention är detsamma som att ge helgen ett syfte. Kanske behöver din helg fyllas med möten med energifulla människor? Kanske du behöver komma ikapp med vardagssysslor eller jobb? Kanske du behöver nya upplevelser?

Jag slår också ett slag för att du ska sammanfatta din intention i ett enda ord, det blir så mycket tydligare då.

Min intention med denna helg är återhämtning. Mitt vardag är väldigt stressig just nu och lite sömnbrist både i går natt och i natt (yngsta sonen är sjuk) har gjort att jag känner mig helt utpumpad och har världens huvudvärk. Det är dags att lyssna på kroppen och ge den vad den vill ha och behöver.

För den sakens skull så betyder det inte att jag ska ligga på soffan hela helgen, inte alls, men jag ska se till att dra ner på tempot och… ja, återhämta mig.

Så vad vill du ge din helg för syfte? Dela gärna med dig i en kommentar.

Boktips – ”The 5 second rule” av Mel Robbins

Dags för ett boktips igen! Denna bok är väldigt speciell tycker jag. Författarinnan, Mel Robbins, har tagit fram en regel som hon säger kan förändra ditt liv, ”The 5 second rule”. Det är en väldigt enkel regel, vilket jag gillar. Du kan använda denna regel inom i stort sett vilket område i ditt liv som helst.

Vad går det hela ut på då? Jo, i grova drag kan man beskriva det som att när du står inför en situation, låt oss säga att du ska göra något som du inte har lust med, så börjar du räkna ner från 5 (5…4…3…2…1…0) och sedan gör du det bara. Låter väldigt enkelt eller hur… det är det också.

Genom att göra på detta sätt bryter du ditt tankemönster och ställer om hjärnan så att när du väl har räknat ner till 0 är det mycket enklare att göra det där du inte ville göra. Det gäller bara att göra det på en gång så att inte hjärnan hinner ställa tillbaka sig och börjar protestera mot det du ska göra igen 🙂

I boken får du läsa om hur Mel Robbins kom fram till denna regel och på vilket sätt den har förändrat hennes liv personligen. Du får också läsa om en massa exempel på andra människor som har börjat tillämpa regeln samt hur du själv kan komma igång med den.

Jag har självklart testat att använda ”The 5 second rule” och ärligt talat… det fungerar riktigt bra! På en person som jag, som gärna vänder och vrider på allt och överanalyserar saker och ting, så är den superb!

Vill du få lite försmak av Mel Robbins och hennes regel så hittar du henne även på Youtube.

Jag hoppas att du ger denna bok en chans i alla sin enkelhet… den är riktigt bra!

 

 

Fokusera på att gå din egen väg

Det kan vara väldigt svårt att gå sin egen väg. Att inte låta andra påverka en för mycket. Att inte låta andras åsikter ta övertaget om ens egna åsikter.
Jag är numera väldigt medveten om när jag hamnar i sådana situationer men trots det så är det ibland väldigt svårt att ignorera andra och bara lyssna på mig själv. Hur svårt är det då inte om man inte ens är medveten om det?

Jag har en del människor runt omkring mig som har väldigt starka åsikter om saker och ting eller så har de en helt annorlunda bild av vad de vill med sina liv än vad jag har för mitt liv. Det är helt fine för mig. Det svåra uppstår dock när de försöker pracka på sina åsikter på mig. Förstå mig rätt här, det är inte så att de gör något fel eller är bossiga eller gåpåiga. De har bara en annan åsikt än jag vilket ju gör att jag måste stå upp för min åsikt… åtminstone inför mig själv.

Mitt fokus ligger på att gå min egen väg och att inte ge upp mina inre värderingar och önskningar. Jag har dock inget behov av att basunera ut dem och försöka få andra att tycka som jag. Om jag vill flytta till Mallorca och min vän vill flytta till Norge så är det helt ok med mig. Jag har inget behov av att börja argumentera för att hon/han borde välja Mallorca istället då JAG tycker det är mycket bättre. Förstår ni vad jag menar?? Det som är rätt för mig behöver inte vara rätt för min vän… och vice versa.

Det viktiga för mig är inte att alla ska tycka som jag och gå den väg som är rätt för mig. Jag skulle mycket hellre vilja att alla hittade sin egen väg. Just denna åsikt känner jag väldigt starkt för och därför kan jag tycka att det är väldigt jobbigt och irriterande när andra försöker pracka på sina åsikter på mig och få mig att tycka likadant som dem. Låt mig vara! Låt mig göra det jag tror är rätt för mig. Låt mig få lära av mina egna misstag!

Jag vill dock poängtera att jag är väldigt tacksam för att jag har dessa personer i mitt liv. De ger mig tillfällen då jag faktiskt får träna på att lyssna på mig själv, känna efter vad min magkänsla säger mig, lyssna in andras åsikter, analysera och sedan skapa min egen uppfattning. De har lärt mig massor om mig själv och hur jag fungerar. Det hade inte hänt om alla tyckte som jag rakt av :-).

Hur ser det ut för dig? Är du medveten om när du låter andras åsikter ta över dina egna? Vad kan du göra för att lyssna mer till dig själv?