Idag tar jag ett stort steg mot mina drömmars mål…

Bild lånad av Skandinaviska Ledarhögskolan

Nu har jag äntligen börjat min utbildning till Licensierad Mental Tränare hos Skandinaviska Ledarhögskolan. Som jag har längtat efter denna dagen!

Det är en distansutbildning på 1,5 år om man studerar på heltid, något jag inte kommer kunna göra till en början då jag har ett jobb att sköta på dagarna. Jag kommer istället plugga varenda lediga stund på kvällar och helger om man säger så :-).

Igår damp det i alla fall ner en stor brun kartong med studentlitteratur. Jag hade verkligen sett fram emot det då jag ju älskar att läsa böcker om allt som har med personlig utveckling att göra. Det var lite roligt dock för när jag packade upp böckerna så insåg jag att jag redan hade många av dem. Man vet att man har valt rätt utbildning när man redan har hälften av studentlitteraturen hemma i bokhyllan i nöjessyfte!

Apropå böcker i bokhyllan så är det faktiskt ett ställe man ka ta sig en titt om det är så att man inte vet riktigt vad det är man vill hålla på med här i livet. Jag har skrivit om att hitta sin passion tidigare och att jag tror starkt på att man får ledtrådar om vad ens passion är i stort sett hela tiden, det gäller bara att vara uppmärksam.

I min bokhylla hittar du just böcker om personlig utveckling, kost och träning i första hand. Du hittar också en hel del böcker om hur man rensar, organiserar och balanserar sitt hem samt böcker om hur man får barnen att växa upp till ansvarfulla, lyckliga människor.

Min bokhylla summerar upp mitt liv och mina intressen väldigt bra faktiskt!

Så gå och ta dig en titt… hur ser det ut i din bokhylla? Är det något ämne som står ut och dominerar bland dina böcker?

Ibland blir det bara för mycket på en gång…

Just nu har jag rent ut sagt skitmycket att göra, både på jobbet och på min ”fritid”. Det är faktiskt på snudden till för mycket. Jag känner det framför allt i min kropp. Lite lätta skakningar, huvudvärk, ett tryck över bröstkorgen. Är mycket väl medveten om att jag skulle behöva dra ner på tempot och jag planerar för det inom en snar framtid, men just nu behöver jag köra på av flera olika anledningar.

Jag tycker att det är helt ok att det blir så i perioder, bara perioderna inte sträcker sig över för lång tid. I helgen ska jag ta det så lugnt jag kan, tanka energi och framför allt se till att sova ordentligt på nätterna… det är ju lite av ett problem för mig.

Lättnaden i att veta vad man vill…

Under de senaste fem åren har jag ägnat mycket tid åt att fundera på vad jag ska bli när jag blir stor (fyller 40 år nästa år). Jag har varit så himla frustrerad över att jag inte har haft en klar väg att gå, att jag inte har vetat vad jag vill. Har också känt ett sting av avundsjuka mot de som faktiskt vet vad de vill och lyckats ta sig dit.

Mitt problem var att jag ville så himla många olika saker på en och samma gång. Jag blev alldeles för splittrad och lyckades inte fokusera på en sak i taget. Detta ledde i sin tur till att jag istället inte kom någonvart. Många gånger gav jag upp i frustration, för att efter ett tag börja om från början och sätta fart igen. En sak som i alla fall var säker var att jag var på ett ställe där jag inte ville vara! Jag ville ha in mer glädje i mitt liv!

Och det var så det hela började gå åt rätt håll, jag lät glädjen leda mitt rätt. I stället för att fundera, fundera och fundera så började jag göra! Jag började utforska mina intressen och vad som gjorde mig glad. Jag såg till att få in människor som hade samma intressen som jag i mitt liv. Jag utbildade mig till kostrådgivare utan att egentligen veta om det bara var för min egen skull eller om det var något jag ville jobba med. Jag utbildade mig till yogalärare på samma premisser. Äntligen fick jag ingå i djupa diskussioner med andra, äntligen fick jag lära mig något nytt! Äntligen började det hända något!

Genom att prova mig fram har jag nu faktiskt kommit fram till vad det är jag vill göra med mitt liv. Jag vet vilka pusselbitar det är som saknas. Min väg nu är mycket klarare!
Nu när jag vet vad jag vill så är jag så full av energi. Jag kan inte sluta tänka på min plan och mina slutmål. Jag ska dit! Så är det bara!

Står du också och stampar på samma ställer? Vet du inte vad du vill? Mitt råd till dig är att börja prova dig fram! Vägen måste inte vara spikrak… det viktiga är bara att du börjar gå åt rätt håll!

Så sätt dig ner och skriv ner 3 saker som du skulle vilja prova på och fördjupa dig i. Lista sedan upp vad du behöver göra för att detta ska bli verklighet. Sedan är det faktiskt bara att börja göra… överanalysera inte utan bara gör!

Lycka till!

Hur bryter jag egentligen en ovana…

Som jag skrev tidigare så har mängden självdisciplin stor inverkan på om vi når våra mål eller inte. En annan sak som har stor inverkan är vad vi har för vanor… eller ovanor.

Varför gör vi som vi gör? Varför lyckas vi inte hålla i nya vanor som vi vet är bra för oss? Varför är det så svårt att bryta en dålig vana?

En vana består av 3 delar:

  1. En trigger – alltså något som sätter igång tanken och suget efter att göra något speciellt. Det kan till exempel vara att du är uttråkad och därför blir sugen på något gott att stopp i dig.
  2. Rutinen – detta är själva handlingen, vanan som du utför. Om triggern var att du känner att du är uttråkad så du blev sugen på något gott så är själva rutinen att du går till kylskåpet och stoppar i dig något som du antagligen inte skulle ha stoppat i dig.
  3. Belöningen – det är belöningen du suktar efter. När du har ätit något sött så skjuter belöningshormonerna i höjden och du mår bra… ett tag.

Om jag då har en ovana som jag vill ändra på så behöver jag först bryta ner min ovana i dessa tre delar så jag förstår vad det verkligen är som händer. Framför allt måste jag ta reda på vad det är som triggar igång min ovana.

Jag har själv satt mig ner och kartlagt mina ovanor och exemplet ovan är en av dem. Det var först när jag verkligen förstod vad det var som triggade igång mitt sötsug som jag kunde ändra på det. Anledningen till att jag så ofta blev sugen på ”något gott” var inte att jag var hungrig eller egentligen kände ett sockersug. Den riktiga anledningen var just den att jag var uttråkad. När jag inte hade något att göra så gick jag nästan alltid till kylskåpet.

När jag väl kom på det så var det mycket lättare att bryta min ovana. Nu för tiden när jag känner sockersug vid fel tillfälle (jag har tillfällen då jag tillåter mig sötsaker men då är de inplanerade) ser jag istället till att göra något som får mina tankar på annat håll.

Så om du känner att du har ett par ovanor, vem har inte det liksom, som står i vägen för dina mål så är det hög tid att ta tag i dem nu.

  • Börja med att skriva ner alla ovanor du kan komma på (min lista blev ganska lång).
  • Sedan ringar du in de 3 vanor om har störst inverkan på om du kommer nå dina mål eller inte.
  • Fokusera på dessa 3 ovanor och ge dig inte förrän du har listat ut den verkliga triggern bakom dem.
  • När du väl kommit på vad det är som triggar igång ditt beteende så kan du planera i en ny rutin istället för den gamla.

Sedan gäller det såklart att lyckas hålla sig till den nya vanan ett tag innan den verkligen blir automatiserad och ovanan är bruten på riktigt. Här kommer självdisciplinen in igen. Det sägs att det krävs 30 dagar för att skapa en ny vana, men personligen tycker jag att det längre tid än så faktiskt.

Så ryck upp dig nu och ta tag i de där ovanorna som håller dig tillbaka! Det är ingen annan som kommer göra det åt dig! Du får gärna skriva en kommentar om hur det går och vilka nya vanor du lyckats automatisera och hur du gjorde!

Lycka till!

 

 

Bilder från helgens Actionrun

 

Nu är vi hemma igen efter lördagens äventyr. Det började inte som planerat då min  ”partner i crime” var sjuk. Hon hade ont i halsen och mådde inte bra alls. Bilresan ner hade vi tänkt att vi skulle lägga upp en plan för de olika hindren men nu blev det istället ett långt prat om loppets vara eller inte vara… skulle hon springa… och skulle jag springa utan henne om hon inte sprang.

I vilket fall som helst så beslöt hon sig för att testa och det höll hela vägen.

Actionrun var jätteroligt! Vi hade bestämt oss för att vi skulle springa 5-km banan och det höll vi oss till men vi var bra sugna på 8-km. Den tar vi nästa år istället! Banan var jättetrevlig, hindren var roliga och utmanande (även om jag hade förväntat mig lite högre väggar) och publiken hejade och stöttade. Ett toppenlopp med andra ord!

Hur kändes formen då? Jo, jag kände mig jättestark faktiskt. Jag klarade alla hinder utom väggen. Just väggen har ju varit min skräck och jag var inte säker på om jag skulle våga. Men våga det gjorde jag. 6 försök blev det på väggen innan jag gav upp för denna gång. En gång hade jag hela höger hand uppe på kanten men jag hann inte få upp vänstra handen innan jag åkte ner igen. En stor oro har i alla fall släppt inför Tough Viking nästa år.

Efter loppet checkade vi in på hotellet som vi bokat. Vi åt jättegod på mat på en restaurang som hette Indigo, en spansk tapasrestaurang. Jag kan verkligen rekommendera den restaurangen om ni har svängarna förbi Västerås.

Summa summarum är i alla fall att det har varit en kanonhelg och jag älskar verkligen att springa ocr-lopp. Vi har redan planerat för fler lopp och mer träning! Det känns kanon!

Har ni några ocr-lopp som ni rekommenderar att vi ska testa så kom gärna med tips!

 

Dags att bocka av ett delmål på vägen mot Tough Viking

Väskan är packad och träningskläderna är så gott som på! Idag bär det av till Västerås och Actionrun. Jag är supernervös och känner mig av någon anledning väldigt oförberedd. Min nervositet sätter sig alltid i framförallt i bröstkorgen, men också i magen. Det är dock en bra nervositet som jag bejakar!

Roligt ska det i alla fall bli! Det är mitt först OCR-lopp och tanken är att vi bara ska köra järnet, skratta mycket och… ja, ha roligt!

Det är en väldigt skön känsla när man når ett stort delmål. Man får verkligen en bekräftelse på att man jobbar framåt och är på rätt väg. Det ger en energiboost helt enkelt och man hittar ny energi till att fortsätta jobba mot sina mål.

Nu ska jag ladda med en ordentlig frukost och sedan bär av.

Håll tummarna för att jag inte bryter något!

Verkligheten som den är…

Tvättstugan som den såg ut i morse… jag tar det sen :-)!

Jag tycker det är väldigt viktigt att visa verkligheten som den är. Jag är långt ifrån perfekt, mitt hem är långt ifrån perfekt! Jag har svagheter, fel och brister precis som alla andra och jag vill inte framstå som något annat.

Det jag dock vill framhäva är att även om mitt hem inte är supermysigt och städat jämt så hindrar det mig inte från att jobba mot mina mål. Jag vill förmedla till dig som försöker lyckas att det är ok att det är lite kaosigt ibland… ge bara inte upp! Min verklighet är oftast kaosig, hur skulle den inte kunna vara det, med 3 barn, jobb, bloggen, träning, aktiviteter och allt annat. Jag strävar visserligen alltid mot ett lugn och mer struktur (därav min dragning till minimalism)… men jag lyckas långt ifrån alltid!

Keep it real!

 

Hade tänkt förbereda mig inför helgens lopp

På lördag åker jag till Västerås och springer Actionrun. Loppet är bara 5 km långt men det innehåller ca 20 hinder och det är just hindren som är det intressanta. Jag gör detta som ett delmål på min väg mot Tough Viking 2018, som ett test på hur mycket jag klarar av i nuläget och vilka svagheter jag måste jobba bort under tiden fram till Tough Viking.

Efter loppet blir vi, jag och min träningskompis, kvar i Västerås. Vi har bokat hotell och det ska bli så mysigt att umgås, analysera och utvärdera loppet… och äta massa god mat.

Ikväll hade jag tänkt börja tvätta och packa så att allt blir klart i god tid. Jag vet att jag kommer vara lite nervös nu inför loppet (nervös på ett bra sätt) och då behöver jag känna att jag har lite kontroll på läget. Jag tycker inte om att vara ute i sista stund. Dessvärre blir det inte alltid som man tänkt sig. Jag har haft konstant huvudvärk sedan igår kväll, trodde nog att det skulle gå över under dagen, men nu ger jag upp!

Det får bli huvudvärkstabletter till kvällsmål och sedan går jag och lägger mig.

Natti, natti!

 

Skulle inte klara mig utan min självdisciplin

 

Nu har humöret vänt igen och det känns jätteskönt!

Jag är faktiskt väldigt nöjd med att jag lyckades behålla min självdisciplin trots humördippen. Det är mycket tack vare att jag har en tydlig plan och vet vad jag ska göra och när jag ska göra det. Sen så är jag också väldigt snäll mot mig själv under dessa dippar. Det är inte så att jag planerar in de allra största utmaningarna just då.

Jag har skrivit om det förut men A och O för att jag ska lyckas hålla min självdisciplin är att jag planerar min dag i förväg. Jag avslutar varje dag med att skriva ner ”Morgondagens plan” som jag kallar det. Sen så har jag en bestämd tid, kl 5 på morgonen, då jag går upp och gör det jag ska göra. Det ger ringar på vattnet att vara produktiv direkt på morgonen och det ger en skön känsla för resten av dagen om du frågar mig.

Självtvivel – men jag tänker inte stå i vägen för mig själv!

Jag är just nu inne i en nedåtgående spiral. Det mesta känns tungt och jag känner stort tvivel på mig själv och allt runt omkring mig. Det är så det är ibland. Allt är inte på topp jämt!

Det är lite lustigt dock för allt det där nedåtgående är ju saker som jag skapar i mitt huvud (om man då bortser från alla hormonella förändringar i kroppen när man har PMS). Det är lika stökigt hemma idag som det var igår men i mitt huvud så är det idag jag har fått nog. Jag har fortfarande samma plan mot att nå mina mål idag som igår men idag säger jag till mig själv att jag inte kommer fixa det. Väldigt onödigt om du frågar mig, men det är så verkligen ser ut. Jag tror att detta är något som händer oss alla till och från.

Jag vet dock att även om jag inte tror på mig själv idag så är det bara en känsla som det är upp till mig, och bara mig, att ändra på. Jag tänker inte ge upp utan jag väljer att säga ok till känslan av otillräcklighet idag och sedan att gå vidare imorgon. Jag ger inte upp mina mål, jag slutar inte jobba mot dem utan jag fortsätter även om jag tycker allt är skit. Varför? För att jag vet att jag måste! Om jag inte gör det utan låter mina tankar och känslor styra mig så kommer jag ge upp… och det vill jag inte!

Det är ju faktiskt så att det största hindret för att jag ska lyckas med det jag vill är jag själv. Det är bara jag som kan bestämma om jag ska nå mina mål eller inte.

Så idag fortsätter jag med mina planer fastän jag inte tror på dem, fast jag inte tror på mig själv, och hoppas på att jag lyckas vända mina tankar till positiva om en dag eller två. Min självdestruktivitet kommer inte att stoppa mig. Jag kommer INTE stoppa mig själv!